Touring

En ganska sentida utveckling i motorcykelvärlden är de specialiserade långfårdscyklama. De flesta känner till den mest extrema touringhojen, Honda Gold Wing, en jättelik motorcykel på bortåt 400 kg, ofta med inbyggd kommunikationsradio, stereo och en rad andra finesser. En sådan utpräglad touringhoj är också utrustad med fasta bagageutrymmen, och maskineriet är lika inkapslat som på en bil. Den sexcylindriga motorn är nästan buller- och vibrationsfri. Trots sin storlek är Gold Wing förvånansvärt lättmanövrerad. Den har funnit en hängiven kund krets bland dem som åker långt och vill färdas bekvämt – och har gott om pengar.

Men Gold Wing är långt ifrån den enda touringcykeln. Honda själva har två något lättare och sportigare versioner, som heter Pan-European respektive Deauville, men även andra tillverkare förser marknaden med kvalificerade långfärdslok. BMW har flera modeller i 1200-1300 cc-klassen, och Harley-Davidson var faktiskt först i den här klassen med sin Electra Glide, som kom redan på 1960-talet. Tillsammans med Road King är den fortfarande H-D:s långfärdsmaskin, försedd med fasta packutrymmen, kåpor, vindruta och annat som gör färden bekvämare. Även Triumph Trophy 1200 kan sägas vara en utpräglad touringhoj, men gränsen är flytande mot s k sporttouringmotorcyklar.

En touringmaskin är knappast det första man köper när man blir med motorcykel, särskilt inte en i den tyngre klassen. De är visserligen underbart bekväma och stabila på landsväg, men är på grund av tyngden och storleken svårmanövrerade i knepiga situationer och knappast något för sämre vägar.