Vad betyder ordet egentligen? Sedvänja, bruk, vana står det i lexikonet, men det låter inte rätt. Det sammansatta ordet custom-made betyder skräddarsydd och måttbeställd, och det låter kanske lite vettigare. Men inte helt; visserligen bygger de flesta customägare om sina hojar en del, sätter på detaljer som inte finns på originalmodellen och sådant, men så särskilt skräddarsydd är väl inte en Yamaha XVS 1100 Drag Star eller en Honda VTX 1300S?
Det som idag kallas custom har blivit en ganska väldefinierad kategori motorcyklar. De utvecklades ursprungligen som ett resultat av 50-talsgenerationens reaktion mot de klassiska, tunga amerikanska motorcyklarna. Den första egentliga customhojen var choppern – ordet kommer av chop = hugga eller klippa av och syftar på att man tagit bort allt onödigt på motorcykeln. Till detta kom att man förlängde framgaffeln och satte på ett extremt brett eller högt styre. Fulländningen anses av många vara den chopper, Captain America, som Peter Fonda körde i filmen Easy Rider. Förebilden var den klassiska Harley-Davidson, som fått många efterföljare, främst bland japanska motorcyklar: vridstark V-twinmotor, relativt låg sits, rätt lång, flack framgaffel, brett styre osv. Willie G Davidson på Harley-Davidson tog också fram en egen custom-båge, Super Glide, som lanserades 1971
Bland de engelska mc-tillverkarna, som då mer eller mindre låg i dödsryckningar, försökte Norton hänga på med en custommodell, som dock blev ett kommersiellt misslyckande. Som bekant har japanerna varit mer framgångsrika. Den första fabrikscustom som kom från soluppgångens land var Kawasaki KZ 900 LTD. Året var 1976, och sedan dess har alla japanska tillverkare lanserat nya custommodeller i stort sett varje år. Populärast i Sverige av alla motorcyklar är just nu Yamaha XVS 1100 Drag Star. En modern custom har en del gemensamt med chop-pern, men är naturligtvis inte på långt när så extrem, exempelvis när det gäller gaffellängd och styrvinkel.
Varför har just custom blivit en så populär kategori? Utseendet är en viktig orsak. Mystiken som omger motorcykeln är viktig för många av dagens mc-ägare, och customstuket motsvarar ganska bra bilden av den perfekta motorcykeln som många bär med sig i sitt inre. Den ger rätt image åt de flesta av dagens förare. En modern custom är också en ”snäll” motorcykel med råstark motor, jämförelsevis lättkörd, nästan underhållsfri och ganska bekväm på långfärder, särskilt om den förses med vindruta. Den är inte lika häftig vid landsvägskörning som en sporthoj, inte riktigt lika bekväm på långfärder med mycket bagage som en touringmodell och inte jämförbar med en on/offroad-motorcykel eller ens en 60-talsklassiker i terräng eller på dåliga vägar. Men custom är en perfekt motorcykel för utflykter eller för att bara glida omkring med. En tendens, som inte enbart är av godo, är att customhojarna med åren blivit allt tyngre. En Honda VTX 1800 väger exempelvis mer än 320 kg, och det är många kilon att manövrera i knepiga situationer. När samtidigt inställningen råder att ”störst är bäst” leder det till att många, särskilt relativt oerfarna förare, åker omkring på maskiner som är alldeles för tunga och svårmanövrerade i förhållande till deras egen erfarenhet, kroppsvikt och krafter. I andra änden av skalan finns faktiskt lätta och lättmanövrerade custommaskiner, exempelvis Yamaha XV 125 Virago, som inte väger mer än 129 kg, Hyosung Aquila GV 250, 155 kg, och Suzuki Savage 650, som väger 160 kg. De har självklart inte samma ”muskler” som de stora maskinerna, men manövrerbarheten och priset ”väger tungt” om man mest kör i stadstrafik och/eller gillar ett lugnt tempo.