Den här typen av motorcykel är till för dig som vill kunna lämna den släta vägen och köra lite äventyrligare på små grusvägar, stigar och lättare terräng. Den rena crosshojen lämpar sig inte för landsvägskörning och är inte heller tillåten på allmänna vägar. On/off-motorcykeln är ett mellanting, en hybrid som tar tillvara de bästa dragen hos landsvägs-och terränghojar. De började dyka upp när motorcyklarna blev alltmer specialiserade på 1970-talet. Så länge motorcykeln var ett allroundfordon behövdes de knappast, även om det redan då fanns mer specialiserade äventyrshojar lämpade för t ex rallyn. Scrambler kallas en typ.
På engelska kallas de dual-purpose bikes, ett uttryck som beskriver vad det är fråga om. Det svenska uttrycket äventyrshoj är inte så dumt det heller. Man ska dock inte ha alltför upptrissade förväntningar på dessa motorcyklars lämplighet i terräng; i första hand är de avsedda för väg-körning, men de är samtidigt relativt lätthanterliga i terräng, åtminstone de lättare varianterna. De är lättmanövrerade i stadstrafik, så det är inte utan anledning som mc-bud nästan alltid kör omkring på sådana här motorcyklar och de används i körskolor för mc-utbildning. I Sydeuropas storstäder är de populära bland dem som gärna sneddar över trottoarer och genom parker för att komma fram i den täta trafiken.
Att on/off-motorcyklarna är lättmanövrerade betyder att de är utmärkta förstgångsmotorcyklar. Och tack vare de fina vägegenskaperna växer man inte ur dem på ett bra tag. En nackdel kan vara att en hoj av det här slaget är för hög för kortbenta förare. Sadeln hamnar högt, eftersom den långa fjädringsvägen är nödvändig för goda terrängegenskaper.
Japanerna var tidigt ute med motorcyklar i den här klassen. Honda XL 250 Motosport räknas exempelvis som den första on/offroad-hojen. Hondas Transalp och AfricaTwin är goda exempel på nyare japanska on/offroads. Även BMW kastade sig tidigt in i leken med twinnen GS 80. Genom stora och framgångsrika satsningar på exempelvis Dakarrallyt har de byggt upp både image och erfarenhet och fått en stark närvaro på marknaden med modeller som F 650GS Dakar och R 1150GS Adventure. Också Honda och Yamaha har fått fram bra produkter på det här området genom satsningar på rallytävlingar. Österrikiska KTM är en annan stor aktör.
En tendens, som kan kännas lite onödig, är att de här motorcyklarna liksom flera andra typer blir större med åren. BMW:s 1150-kubikare Adventure och Hondas 1000-kubikare Varadero är inte precis lättmanövrerade i terräng och absolut inget för nybörjare. Annars kan man nog säga att det här är en typ av motorcyklar som förtjänar större intresse i Sverige än de får, allsidiga, lättkörda och försedda med utmärkta prestanda som de är.