Det finns mycket att läsa om vad man ska tänka på när man köper en bil eller ett hus, men väldigt lite om köp av en motorcykel – knappast något på svenska, men en del på engelska. Vi ska försöka att i viss mån råda bot på det.
Troligen vill du i första hand köra på vägar. Visst är det kul att köra i terräng, men väljer du en renodlad offroad så får du inte använda den på allmänna vägar, såvida det inte är en registrerad endurohoj, som ju får köras på väg till och från tävlingar. Kanske har du svårt att bestämma dig för vad som är rätt typ av motorcykel för dig, men lugn: de flesta motorcyklar är fortfarande ganska flexibla. Du behöver inte välja bort så mycket bara för att du bestämmer dig för ett visst slags motorcykel. Bara för att du vill åka långt och se dig om i världen behöver du inte köpa en extrem touringhoj, och bara för att du tycker om att köra fort och gillar avancerad kurvtagning behöver du inte ha en motorcykel som platsar på racerbanorna, där kurvorna tas med knäskrap.
Det går att köra långt med vilken motorcykel som helst. På 1950-talet körde Jörgen Bitsch en Nimbus – dansk motorcykel med rak fyra som i en bilmotor – från Köpenhamn till Kapstaden, och på 70-talet körde Ted Simon jorden runt (drygt 100 000 km) på en 500 kubiks Triumph TI OOP. Så sent som för ett par år sedan körde Ted Bennett i Kanada 9 440 km på 14 dagar på en Royal Enfield Bullet. Därmed inte sagt att det inte spelar någon roll vad man har för motorcykel. Det är klart att en modern touringmotorcykel är betydligt bekvämare på långturer än Ted Simons Triumph och att väghållningen i höga farter är överlägsen på en modern sporthoj.
Vad du väljer beror lika mycket på hur du tänker använda din motorcykel som på vad du (och din partner?) vill ha för framtoning i motorcykelkretsar.
Om du mest tänker göra utflykter med gänget som kör tunga V-twinmaskiner, kanske det är just en sådan du ska ha, men om du utgår från dig själv och dina intressen i övrigt, kan det hända att du kommer fram till något annat.
En viktig sak att tänka på – som man inte bryr sig så värst mycket om när det gäller bilar är hur motorcykeln passar till din kropp. Har du korta ben, så kanske inte en hög motorcykel är det rätta för dig. Jag har exempelvis sett många kvinnliga förare som bara når ned med tåspetsarna till marken när de stannar motorcykeln. Det kanske kan kännas lite osäkert, särskilt i stadstrafik, när man ofta behöver stanna utan att ha så stora marginaler. Det är framför allt motorcyklar avsedda för terräng som är höga.
Går vi åt andra hållet och antar att du är väldigt lång, så märker du ganska snart att det inte är bekvämt att sitta långa stunder med väldigt krokiga ben. En liten custom som Suzuki Savage eller Yamaha Virago 250 är inte så lämplig för dig. En del löser det problemet genom att flytta fram fotpinnarna. Det går bra när det gäller vissa typer av motorcyklar som custom, men inte med sporthojar. En hel del andra detaljer går också att ändra på (främst på custom), t ex styret, placeringen av olika reglage och, i vissa fall, sadeln eller sittdynan. Att motorcykeln passar dig är inte bara en fråga om bekvämlighet utan lika mycket en säkerhetsfråga.
Eftersom valet av motorcykel handlar lika mycket om känsla som om logiskt tänkande och kunskaper, är det till sist bara du som kan veta vad du egentligen vill ha. Men om du väljer en mångsidigt användbar motorcykel som passar din kropp och din körstil far du ut så mycket mer av körningen än om du väljer något som råkar vara inne i de kretsar där du rör dig.
Några faktorer att fundera över vid val av motorcykel
- Motor: högpresterande eller inte?
- Chassi: högpresterande på landsväg eller viktigare med allroundegenskaper?
- Storlek: vikt, höjd
- Bekvämlighet vid långfärdsåkning.
- Ofta eller sällan med passagerare
- Skydd mot väder och vind
- Möjlighet att ”customisera”
- Landsväg eller både och
- Körvana
- Vilken framtoning – image – vill du ha?
- Inköpspris, försäkringskostnad
Det vanligaste felet, särskilt i Sverige, är att nybörjare väljer för tunga motorcyklar.
Flertalet av de motorcyklar som säljs i Sverige idag är för tunga för att en ensam person ska kunna lyfta upp dem om de fallit på sidan. Det eventuella problemet kanske inte är något vi behöver uppehålla oss vid, även om jag personligen tycker det är praktiskt att kunna resa upp cykeln. Gränsen går väl vid sådär 200 kg för en normalstark person.
Vi ska återkomma till körteknik i ett senare kapitel, men i det här sammanhanget är det viktigt att ta upp en del aspekter kring själva körningen. Jämfört med bilen är ju motorcykeln på flera sätt ett instabilt fordon. Står den stilla så ramlar den om du inte stöttar upp den på något vis. När den rullar tillräckligt fort faller den visserligen inte åt sidan, för den hålls uppe av aktiv styrning, gyroeffekt och tröghet, men samtidigt är den utsatt för en mängd andra krafter som påverkar den på olika sätt.
Till skillnad mot en bil följer inte motorcykeln framhjulet i en kurva. I stället lutar man motorcykeln genom kurvorna. Ju tvärare kurvan och ju högre farten är, desto mer måste man luta. Det är stora krafter man hanterar vid sådana manövrer1, krafter som på ett komplicerat sätt verkar i olika riktningar. Motorcykeln vill fortsätta rakt fram, samtidigt som du tvingar den att svänga.
Ju tyngre motorcykel du har, desto större krafter måste du hantera vid svängar och andra manövrer. Erfarenhetsmässigt vet vi att de mc-förare som har de största svårigheterna är de som väljer en tung custom-eller touringmodell som första motorcykel. Kanske är det förnuftigt att tänka lite självständigt istället för att dras med i mentaliteten ”störst är bäst”. Börjar du med något lättare, så kan du ju alltid byta upp dig till större när du blivit mer varm i kläderna.